Med hjärtat i 1940-talet

Vad är resor för dig? Handlar det om semester till varmare breddgrader? Eller tänker du på ledighet och att träffa släkt som bor längre bort? Kanske tänker du på inre resor, de som vi gör hela tiden. Livet är en resa.

Jag har läst reportaget ”Med hjärtat i 1940-talet”. Det är skrivet av Johanna Stenius i tidskriften Antik & Auktion i numret som kom ut i november 2010.

Texten handlar om en tjej som heter Miriam Parkman och är 19 år. Hon lever och bor i 2000-talets moderna Gubbängen, men när man ser hennes lägenhet skulle man kunna tro att hon lever i ett annat årtionde. Miriam är nämligen som besatt av 40-talet, och allt som hör därtill. Dagen till ära har hon klätt sig i en knälång bomullsklänning som är blå och vit med kort ärm och krage. Håret är lagt med spännen och blommor till. Det är viktigt med kläder för henne, att hon klär sig som hon känner sig inuti. Hon tycker om prylar och i hennes lägenhet finns massor med prylar från sent 30-tal och tidigt 40-tal.

Hon fastnade för allt det här under en lindy-hop-dans-vecka på ett läger för några år sedan, skriver Johanna Stenius i reportaget. Det var som en pusselbit som föll på plats för henne.

Jag tycker att den här texten passar jättebra in på resor. Vi gör resor hela tiden, många inre resor. Och Miriam har ju en dröm. En dröm om en resa, att kanske få uppleva 40-talet igen för en dag, för att se hur allt var – på riktigt. Hon fascineras av det förgångna, något som hon inte ens har upplevt i sitt 19-åriga liv, och kommer på ett sätt närmare sin inre resa genom att leva ut det i den mån hon kan, genom att klä sig i sådana kläder, fixa sådana frisyrer, lyssna på sådan musik, dansa sådan dans, köpa sådana prylar och inreda sitt hem som de gjorde då.

Det är väldigt häftigt det här att med att man kan resa långt och vart man vill i sitt huvud. Det finns inga gränser! Och vissa bär på drömmar om en annan tid, och Miriam är en sådan tjej som vågar leva ut sin dröm och gör en inre resa i tiden – nästan hela tiden, varje dag.

Jag tycker det är härligt med folk som vågar gå sin egen väg och som vågar sticka ut med kläder och annat. Många människor är så fega. Man ska hålla sig i ledet och inte störa någon annan. Och om man inte följer normen så tror folk att det blir kaos. Men jag tror det finns många fler människor, som är som Miriam. Som kanske tycker om 50-talet eller 80-talet och som är förundrade över en viss tidsålder och det som hör därtill, och som kanske skulle vilja leva ut det mer, bara för att de vill och för att det är kul. Men många vågar inte ”Det ska man ju inte ha på sig. Och det skulle ju bara bli konstigt.. ”Men, varför inte? Varför ska man inte få gå runt med en viss typ av kläder om man vill det och mår bra av det? Ibland tycker jag bara att samhället är lite konstigt med alla dessa normer som vi människor skapar.

This entry was posted in Tema: resor. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

3 Comments

  1. Posted 27 oktober, 2011 at 13:37 | Permalink

    Hej! Vilken bra text du skrivit!
    Jag tycker det är intressant att du tar upp det där med att våga sticka ut, och våga klä sig efter hjärtat istället för att klä sig efter det rådande modet. Fler människor borde våga göra det, men frågan är om vi någon gång kommer nå den punkten, när alla vågar vara sig själva? Jag tycker det är intressant att du berättar att man kan resa i sitt inre, till vilken plats man vill! Den största resan för oss människor är kanske att nå det stadiumet, när vi vågar vara oss själva och klä oss efter den personen vi känner oss som.
    Du har skrivit en text som är bra indelad i stycken, och som flyter på lätt för läsaren. Du har refererat lagom mycket från artikeln, och läsaren får en tydlig bild om vem denna Miriam är. Härligt att det finns människor som henne! Som sagt, fler borde våga gå sin egen väg!

    /Julia Persson

  2. Posted 07 november, 2011 at 16:10 | Permalink

    Hej!
    Du har skrivit en jättebra text om en ganska vanlig resa, men som för oss kan vara väldigt uppenbar. Att vi inreder vårt hem i en viss stil kan ju också kopplas till en tidsperiod.
    Du ger väldigt fina exempel i texten och uttrycker dina åsikter bra i slutet!
    /Tammie Svärd

  3. Posted 03 februari, 2012 at 11:52 | Permalink

    Hej! Det var jag som skrev reportaget om Miriam och jag tycker att din analys är mycket fin! Det är så fantastiskt att läsa analyser av sina egna reportage 🙂

One Trackback

  1. […] ”Och vissa bär på drömmar om en annan tid, och Miriam är en sådan tjej som vågar leva ut…”Hon gör tidsresor i sin vardag utan att kanske ens tänka på det.” […]

Hoppa till verktygsfältet