Maria Gripe

Maria Gripe var författare av barn- och ungdomslitteratur. Hon föddes 1923 i Vaxholm. I tonåren flyttade Maria till Stockholm där hon tog studentexamen och läste vid universitetet. 1946 gifte hon sig med en konstnär vid namn Harald Gripe. Han har illustrerat och gjort omslag till nästan alla hennes böcker.
Då Maria var i tioårsåldern berättade hon sagor för sina yngre syskon. Hon sa aldrig att hon ”underhöll” sina småsyskon med berättelserna utan hon beskrev det mer som ett ”plågande”.
I tonåren skrev hon poesi som hon själv kallade ”bedrövlig”. Inte förrän hon fick barn började hon skriva böcker seriöst.
Maria dog den 5 april 2007, 83 år gammal, efter att ha varit demenssjuk en längre tid.

Marias första utgivna bok var I vår lilla stad men hennes stora genombrott var böckerna om Hugo och Josefin. Hon skrev tre böcker om de tu: Josefin 1961, Hugo och Josefin 1962 och Hugo 1966. Dessa böcker handlar hur en djup vänskap växer fram mellan Hugo och Josefin trots att de är helt olika. Böckerna kallas för ”moderna klassiker”.

Maria har skrivit barn- och ungdomslitteratur av flera olika genrer. Hon har bland annat skrivit samtidsromaner (till exempel Pappa Pellerins dotter), poetiska och suggestiva romaner (till exempel Glasblåsarens barn) och spänningsromaner (till exempel de fyra böckerna som handlar om skuggor).

Glasblåsarens barn handlar om de två barnen Klas och Klara vars pappa är glasblåsare. Deras pappa är den duktigaste glasblåsaren i trakten, men trots detta går försäljningen dåligt. En dag när fadern står och försöker sälja sina hantverk på en marknad kommer det en man (Härskaren) och köper alla hans saker och betalar mer än nödvändigt. På samma marknad går barnens moder till en snäll häxa, Flaxe Mildvind, för att spå sig. Häxan vägrar göra detta men säger att om modern skulle drabbas av olycka en dag så skulle hon sända sin ring till häxan och då få hjälp. Modern tolkar detta som ett hot och hennes man går till häxan för att reda ut saken. Han får veta att en stor fara hotar barnen. En dag rövas de bort från sitt hem av Härskaren till Önskestaden som en gåva åt hans fru Härskarinnan. Härskarinnan är en iskall kvinna och hon är van vid att få precis vad hon önskar sig så fort hon uttalat det. När barnen är olydiga blir Härskaren tvungen att straffa dem trots att han inte vill. Häxan Flaxe Mildvind och hennes korp Kloke får rycka in och försöka få tillbaka barnen.
Denna berättelse handlar i grunden om kampen mellan det onda och det goda men Maria Gripe lyckas få med andra nyanser i sin saga. Barnen som hör denna berättelse får fundera på vad det är som egentligen är gott och vad som är ont och de får börja fundera på om man verkligen kan sätta upp kategorierna ”gott” och ”ont”. Boken har även filmatiserats.
Jag såg filmen när jag var liten och jag tyckte den var lika obehaglig varje gång. Jag kommer ihåg hur jag satt med händerna för ögonen, men med fingrarna tillräckligt isär för att kunna se tv:n i alla fall. Det var så hemskt och jag led så mycket med barnen när de blev bestraffade för sina rackartyg. Jag kommer ihåg hur illa jag mådde och hur rädd jag var, men ändå tyckte jag att filmen var fantastiskt bra. Jag vet inte om det är så att jag utmanade mig själv att till slut kunna se filmen utan att min äldre syster skulle behöva sitta bredvid mig. Då jag gick i sexan läste jag boken. Den var lite för svår för mig då, men jag kom igenom den. Boken var fantastiskt bra men jag tycker dock fortfarande att filmen är mer otäck än boken.

Maria Gripe skrev 38 böcker, varav 29 har blivit översatta till andra språk. Vissa av hennes böcker har blivit filmatiserade, bland andra Agnes-Cecilia. Denna historia handlar om Nora som upplever mystiska saker. Detta är min systers favoritberättelse. Då hon var yngre var hon alldeles hänförd över Maria Gripes berättelser och Agnes-Cecilia låg då etta på toplistan. För några år sedan fick hon noterna till pianostycket ur filmen. Agnes-Cecilia är också en lite otäck historia, men inte lika otäck som Glasblåsarens barn. Personligen tycker jag bättre om Glasblåsarens barn än Agnes-Cecilia, trots det fantastiskt vackra namnet!

Maria Gripe fick många priser för sitt författarskap både i Sverige och utomlands. I Sverige har hon bland annat fått Astrid Lindgren-priset och Hjalmar Bergman-priset. Internationellt har hon bland annat fått Premio Nacional från spanska kulturministeriet och H. C. Andersen-medaljen. Från och med 2005 har Bonnier Carlsen instiftat litteraturpriset Maria Gripe-priset. Detta pris kommer att delas ut en gång om året till en svensk författare som ”genom sitt författarskap givit unga läsare möjlighet att möta en värld av fantasi och verklighet med den unga människan i centrum”.

Marias böcker är aktuella än idag eftersom de tar upp frågor om vad som är godhet och vad som är ondska. De tar även upp olika situationer som barn och ungdomar kan hamna i. Trots att dagens teknik och samhälle är ganska olikt 60-talets så har barn och ungdomar ofta samma problem och känslor för olika saker då som idag.

Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Glasbl%C3%A5sarns_barn
http://www.bonniercarlsen.se/Upphovsman/Forfattarpresentationssida/?personId=11611
http://sv.wikipedia.org/wiki/Maria_Gripe
http://hem.bredband.net/b140510/filmer/filmer/glasblasaren.html

This entry was posted in Okategoriserad. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

4 Comments

  1. lisamarie
    Posted 20 december, 2010 at 14:16 | Permalink

    Åh hennes böcker är så mysiga! Jag har läst ”Skuggan över stenbänken”. Sen har jag sett ”Glasblåsarens barn” och ”Agnes-Cecilia” på TV. Då tyckte jag att de var lite läskiga..Kul att du berättade att det var hennes man som illustrerat böckerna. Bilderna är väldigt fina:)

  2. louise
    Posted 20 december, 2010 at 14:34 | Permalink

    Detta är min barndom! Va kul att du valde henne :). Intressant text också!

  3. Posted 23 januari, 2011 at 13:03 | Permalink

    Vilket fint författarporträtt! Jag gillar ditt urval av information om henne. Det väcker min nyfikenhet och ger substans. Dina personliga kommentarer av hennes böcker och filmatiseringen skapar ytterligare intresse för din text. Den blir inte bara ett personligt porträtt av författaren utan även en personlig och levande skildring av hur en läsare kan uppleva hennes böcker. Tack för att jag fick läsa!

  4. Posted 23 januari, 2011 at 13:08 | Permalink

    Jag glömde skriva att jag inte är helt nöjd med din styckeindelning. Ibland har du väldigt korta stycken och ibland hybridstycken (ny rad, men varken indrag eller blankrad). Det ser inte så proffsigt ut och hackar upp texten lite.

    Jag tror dock att det delvis kan förklaras med att bloggens tema ibland plockar bort blankrader när man publicerar texten. För att komma tillrätta med detta kan man i html-läget skriva < P > (fast utan mellanslag, det är svårt att skriva koder här i fältet för de tolkas som kommandon av bloggverktyget) eller bara lägga in en liten markör som man centraljusterar, till exempel
    ***
    mellan raderna (tyvärr kan jag inte centraljustera här i kommentarsfältet).

    Lycka till med ditt fortsatta skrivande!

Hoppa till verktygsfältet