Svenska eller engelska?

Engelskan är det språk som internationellt sett används mest. Här i Sverige kommer vi i kontakt med engelskan på många olika sätt varje dag: i musiken vi lyssnar på, i program vi ser på TV och i tidningar och böcker vi läser. Detta ger engelskan stora möjligheter att påverka vårt språk. Vi plockar in lånord och använder oss av engelska uttryck. På en del arbetsplatser använder man engelska som arbetsspråk. Är det så att engelskan har så stort inflytande att den skulle kunna ersätta svenskan som huvudspråk? Har vårt språk något att sätta emot engelskans stora makt?

 Jag har svårt att tro att det skulle blir verklighet att svenskan konkurreras ut. Det får visserligen influenser och lånord från engelskan hela tiden, men det tror jag mest bidrar till en positiv utvecklig för svenskan.  Jag uppfattar det som att en del lånord och engelska uttryck är populära ett tag och sedan minskar användningen av dem och ibland kanske de försvinner. De skulle kunna kallas ”trendord”. Men ibland är det så att man inte riktigt hittar ett passande svenskt ord för just det man vill uttrycka och då tar man ett engelskt ord till hjälp. Dessa ord brukar få svensk prägel efter ett tag. Svenskan har utsatts för lånord i alla tider utan att bli utkonkurrerat av andra språk. Ett exempel är när Sverige handlade med Hansan under medeltiden. Många ord fick plats i språket, men det gick inte under för det. De ord som man tog till sig var ord som helt enkelt behövdes i svenskan.

Ibland kan det ändå hända att man använder ett engelskt ord trots att det redan finns på svenska, vilket skulle kunna anses vara ett hot mot svenskan. Detta skriver Catharina Grünbaum om i sin krönika ”Tranbär är tranbär- var de än växer” (Dagens Nyheter 4.4.2010). Hon berättar att hon hört en kvinna säga cranberry istället för tranbär då hon skulle beställa en drink i baren. Grünbaum menar att det inte är förvånansvärt att folk använder engelska ord trots att det finns svenska motsvarigheter, eftersom man ständigt utsätts för det engelska språket. Själv tror jag att denna typ av förväxling bygger på okunskap snarare än engelskans inflytande. Hade kvinnan som beställde drinken varit medveten om att det finns ”cranberries” i Sverige, hade hon förmodligen använt ordet tranbär.

Som barn får man i Sverige börja lära sig engelska tidigt. Eftersom man samtidigt får mycket undervisning i svenska, befäster man även sitt modersmål. Jag tror att det leder till att man blir mycket medveten i sin språkanvändning och tydligt lär sig skilja på de båda språken. Detta gör att man inte helt lättvindigt låter engelskan påverka ens språk.

Professor Marian Radetzki skriver i sin debattartikel ”Engelskan – den nya svenskan?” (Dagens Nyheter 28.6.2007) att man som svensk har ett språkligt handikapp då man ämnar göra karriär utomlands eller arbeta internationellt. Radetzki menar att detta handikapp skulle försvinna om man ersatte svenska språket med engelska. Detta skulle då bli det definitiva slutet på användningen av svenskan. Jag kan förstå vissa delar i Radetzkis resonemang. Det är möjligt att det kan vara så att svenskars kunskaper i engelska inte är tillräckliga, men jag tror bara att det är en övergångsperiod. Skolundervisningen i engelska utvecklas ständigt på grund av språkets stora användning. Om arbetslivet kräver goda kunskaper i engelska måste skolan erbjuda undervisning som gör att eleverna kan nå upp till dessa krav. Jag tror att utvecklingen går åt detta håll. Den engelska man lär sig i skolan kommer på sikt vara tillräcklig för det som arbetslivet kräver. Om man skulle genomföra Radetzkis förslag och byta ut svenskan mot engelskan skulle språkkunskaperna kanske ändå bli lite bättre men samtidigt skulle man förlora så mycket annat.

 Språket har ett oerhört kulturvärde. Svenskan berättar mycket om vårt lands historia och utveckling. Det är en del av vår identitet. Att låta engelskan ta över skulle innebära stora förluster av kultur, som exempelvis litteratur och visor. De skulle visserligen kunna översättas till engelska, men inte utan att förlora en stor del av sin charm.  Jag tror att viljan att bevara kulturen är så djupt rotad hos svenskarna att den står emot engelskans inflytande.

 Jag tycker inte det finns anledning att oroa sig för att svenskan skulle ”dö ut” på grund av hotet från engelskan. Tack vare att vi svenskar i skolan lär oss hantera vårt språk på ett medvetet sätt och blir relativt duktiga på engelska, har vi förmågan att själva bestämma i vilken grad vi låter oss påverkas. Detta i kombination med att vi är måna om vårt kulturarv, ger svenskan en stark ställning som gör att den inte låter flytta på sig så lätt. Språket har kanske inte i sig så stor internationell betydelse, men det finns det å andra sidan många språk som inte har. De fyller trots det en viktig funktion för dess användare samt bidrar till en mångfald i världen. Jag anser att världen skulle vara en tråkig plats att leva på om vi inte hade denna mångfald!

This entry was posted in Tema: språk. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.
Hoppa till verktygsfältet