Talande gester

 Jag försöker gömma mig så mycket som möjligt, med huvudet i marken och armar ihopknutna tätt intill kroppen, men det märks ändå ganska tydligt att jag ”smugit” mig in i lektionssalen. Vid tillfällen som dessa kan man verkligen märka av kroppsspråket som ofta går obemärkt förbi. Men öppnar man ögonen kan man se vad kroppsspråk betyder. I artikeln Talande gester av Roger E. Axtell berättar han om hur färglös en värld utan gester skulle vara.

Dessa tysta, instinktiva företeelser som uppfyller 60% av våran kommunikation är trots allt väldigt talande. För vad betyder inte ett par tydligt korsade armar, eller engagerade viftande händer? Vill du inte bli störd på bussen sitter du med både benen och armarna i kors. Vill du dock engagera en publik står du där och viftar med armarna och går fram och tillbaka. Våra gester kan också beskriva vilken person man är. Då syftar jag på om man är  mer öppen eller tillbakahållsam. Men blir man mer uppmärksam kan man också avläsa andra, mer diskreta saker. Om en människa ljuger kanske?

Roger E. Axtell skriver också om hur gester kan misstolkas i olika länder. Som att tummen upp i vissa länder betyder ”dra åt helvete” och i andra står för något bra. Dessa gester är inte instinktiva gester utan något vi skapat i efterhand, annars tror jag inte att det kan förekomma så stora missförstånd utav dem. Det är snarare ett sätt att förstå varandra om språket inte håller.

Av: Petra Henecke

This entry was posted in Tema: språk. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

4 Comments

  1. Posted 15 november, 2010 at 16:01 | Permalink

    Ang källhänvisningen (här kommer lite tips):
    Du har skrivit ”I artikeln Talande gester av Roger E. Axtell berättar han om hur färglös en värld utan gester skulle vara.” och kursiverat titeln.
    Det är rätt att den ska vara kursiverad, för den är titeln på en bok (inte en artikel, hade den varit en rubrik på en artikel så skulle den stått inom citattecken istället). Skriv också när boken kom ut (1998).
    Förslag: I boken Talande gester (1998) berättar Roger E. Axtell om hur färglös en värld utan gester skulle vara.

  2. Posted 15 november, 2010 at 16:02 | Permalink

    Jag lyckas inte få slut på min kursiverade text men det ska bara vara bokens titel som kursiveras.

  3. Posted 16 november, 2010 at 20:57 | Permalink

    Jag håller med – det är skillnad:
    Det är snarare ett sätt att förstå varandra om språket inte håller.
    Kanske kan man likna det vid ett slags teckenspråk (något som man alltså lär sig av sin omgivning)?

  4. Posted 20 december, 2010 at 22:08 | Permalink

    Hej Petra!

    Både jag och Amy tycker att inledningen kunde ha varit tydligare. Vi får inte reda på vad du vill komma förrän i slutet på stycket. Dock kan vi tänka oss att det finns läsare, som tycker om att bli inslängda mitt i en händelse. De kan bli mer nyfikna och därmed mer intresserade på så sätt. Om det var så du tänkte, när du skrev inlägget, så tycker vi att du kan vara lite tydligare med att det är ett exempel du skriver om. Exemplet för sig är talande, särskilt för läsare som går i skola eller har kontakt med skolans värld på ett eller annat sätt.

    Övergången mellan det första och andra stycket kan också bli ännu tyligare. Två sätt att göra det på är att antingen byta ut ordet företeelser mot gester eller nämna Roger E. Axtell igen. Det sistnämnda skulle behövas, för att tydligt visa var din uppgift, om att 60 % av vår kommunikation är gester, kommer ifrån.

    När det gäller det andra stycket, så tycker vi att du har tydliga och vältalande exempel. Vi tror att de flesta läsare har varit med om liknade händelser själva. Om inte så kan de antagligen se det framför sig. Dessutom tycker vi att det är bra att du ställer frågor till läsarna. I slutet på stycket är du lite för övertydlig. Meningen ”Då syftar jag på om man är mer öppen eller tillbakahållsam” känns onödig. Vi tror att de flesta läsare förstår detta.

    Den sista styckeövergången känns inte logisk. Du avslutade det andra stycket med att nämna att man kanske kan se om människor ljuger. Sedan fortsätter du med att gester kan misstolkas. Vi känner att du inte avslutade det andra stycke ordentligt, eftersom det stycket in princip bara består av exempel. Exemplen tillsammans med djupare analyser skulle göra det andra stycket bättre, tycker vi.

    Sedan kommer det sista stycket, som också består av exempel. Vi tycker att texten inte får ett tydlig och sammanfattande avslut. För övrigt anser vi att språket i ditt inlägg är lätt att förstå. Dessutom har du intressanta tankar kring gester och deras roll för vår kommunikation.

    MvH Ulrika och Amy

Hoppa till verktygsfältet