Hemspråk – En viktig länk till ditt ursprung

Att tvingas flytta ifrån sitt hemland är aldrig enkelt. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur svårt det måste vara att flytta till ett nytt land som man inte vet så mycket om, och sedan behöva anpassa sig efter en kultur som inte känns naturlig för en. I artikeln ”Fosterland”, publicerad i Skolverkets häfte Språkets makt och möjligheter, kan man läsa ett utdrag ur Dilsa Demirgab-Stens bok ”Fosterland”, som handlar om hur hennes familj använde språket efter deras flytt från Turkiet till Sverige. Författaren skriver att kurdiskan blev länken till deras ursprung. Hon berättar också att hon och hennes syskon började prata allt mer svenska hemma och samtidigt som deras mamma kämpade för att behålla kurdiskan som familjespråk.

I skolan i Sverige erbjuds barn från andra länder hemspråksundervisning. Jag tycker att detta är jättebra eftersom jag anser att tvåspråkighet är en fantastisk tillgång, dessutom får ju barnen lite mer insyn i hemlandets kultur. Om jag hade flyttat till ett annat land hade jag absolut sett till att mina barn hade koll på svenska traditioner och att de kunde prata bra svenska. Demirbag-Sten skriver att hon och hennes syskon pratade allt mindre kurdiska och att de tillslut svarade sin mamma på svenska trots att hon frågade på kurdiska. Jag tycker detta är synd för det är ju bara en förlust för barnen: det är ju en så enkel chans att lära sig två språk bra om man pratar hemspråk hemma och svenska borta.

Författaren berättar också att de gånger hennes mamma pratade svenska byttes rollerna, och osäkerheten hennes mamma kände över det svenska språket tog ifrån henne hennes makt och värdighet. Hon skriver också att oförmågan att kommunicera på samma språk gav tecken på ett växande avstånd mellan mor och dotter. Jag kan verkligen förstå hur mamman känner då rollerna byts ut: hon blir den osäkra individen och hennes barn de säkra. Eftersom föräldrar för det mesta är de som ”vet bäst” och är ”säkrast” så måste hon känna sig otroligt underlägsen då hon plötsligt blir den sköra och tveksamma. Jag känner det som att språket är en identitet, och om man börjar fiffla med sitt språk så tappar man en bit av den. Om man tappar en bit av sin identitet så tappar man en bit av sitt ursprung.

Av: Agnes Termén

This entry was posted in Tema: språk. Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

3 Comments

  1. Posted 15 november, 2010 at 14:50 | Permalink

    Det är en fin och sammanhängande text! Vi tyckte att du hade en tydlig röd tråd där du även lyckades få in källhänvisningar blandat med dina egna reflektioner.

    Eftersom du inleder med en reflektion kastas vi direkt in i din essä. Du fångar oss direkt med meningen: ”Att tvingas flytta ifrån sitt hemland är aldrig enkel.”. Vi förstår direkt vad texten kommer att handla om och det är lätt att fastna i en text som inleds med den entusiasm och det engagemang som du visar. En toppen start!

    När du börjar använda dina källor får du det snyggt invävt i din inledning men när du skriver ”publicerad i Skolverkets häfte Språkets makt och möjligheter, ” tycker vi att det blir lite för mycket information. För är det relevant att skriva att den har publicerats i texthäftet? Räcker det inte med att du skriver att det är hämtat ur en roman som heter fosterland? För det är ju direkt hämtat ifrån boken.

    Vad bra att du har en kort och koncist sammanfattning av boken, det gör att man snabbt förstår varför det är relevant att du har tagit fram detta material.
    ”som handlar om hur hennes familj använde språket efter deras flytt från Turkiet till Sverige.”

    ”Hon berättar också att hon och hennes syskon började prata allt mer svenska hemma och samtidigt som deras mamma kämpade för att behålla kurdiskan som familjespråk.”
    ”och” som står mellan hemma och samtidigt är överflödigt.

    Du har valt ett intressant ämne och visst är det så att det är viktigt att ta vara på sin ursprungliga kultur. Vad sorgligt att språket kan splittra en familj men du får det att låta som en vardaglig sak även om det kanske inte händer så ofta.

    Trots lite klagomål på petitesser tycker vi att den i sin helhet är engagerande och bra. Den är en självbärande text men passar tydligt in i ämnet/temat. Slutet är klockrent då du skriver: ”Jag känner det som att språket är en identitet, och om man börjar fiffla med sitt språk så tappar man en bit av den. Om man tappar en bit av sin identitet så tappar man en bit av sitt ursprung. ”

    Bra jobbat, Agnes!

    Emmy och Petra

  2. gusten
    Posted 15 november, 2010 at 15:09 | Permalink

    Bra inledning, du började med reflektioner, som vi tyckte blev personligt och intresseväckande. Texten är självbärande, vi hade inte behövt läsa texten i häftet. Du har bra källhänvisning och referatmarkörer. Man märker tydligt när du utgår ifrån texten eller dina egna tankar. Att du berättar om möjligheterna för invandrare att läsa sitt hemspråk i Sverige är mycket bra, du visar att du är kunnig inom ämnet. I sista meningen på andra stycket använder du ordet ”ju” två gånger. Kanske hade det blivit mer passande om du använde något annat ord istället så att texten hade blivit mer formell. Du avslutar din text med en lång reflektion som slutsats, vilket gör texten mer personlig och rolig att läsa. Tack för att vi fick läsa!

    /August & Yousef

  3. Posted 15 november, 2010 at 16:37 | Permalink

    I artikeln ”Fosterland”, publicerad i Skolverkets häfte Språkets makt och möjligheter, kan man läsa ett utdrag ur Dilsa Demirgab-Stens bok ”Fosterland”, som handlar om hur hennes familj använde språket efter deras flytt från Turkiet till Sverige. Författaren skriver …

    Tips och kommentarer på källhänvisningen:
    Det är en roman (inte en artikel) och romanens titel ska kursiveras (inte sättas inom citattecken). Var noga med hennes namn (svårt att skriva). Skriv också när boken publicerades (2010). Förslag:

    I Skolverkets häfte för det nationella provet i Svenska B (2010), Språkets makt och möjligheter, kan man läsa ett utdrag ur Dilsa Demirbag-Stens bok Fosterland, som handlar om hur hennes familj använde språket efter deras flytt från Turkiet till Sverige.

    Du behöver dock inte skriva att du bara läst utdraget i texthäftet utan du skulle kunna skriva:
    Dilsa Demirbag-Sten berättar i sin roman Fosterland (2010) bland annat om hur hennes familj använde språket efter deras flytt från Turkiet till Sverige.

Hoppa till verktygsfältet