De elaka ordens soptipp

Vi har alla olika sätt att hantera våra negativa känslor. Det kan vara svårt att bearbeta dem  utan att de går ut över någon annan. Internet har blivit något av en soptipp för ilska, missnöje och avundsjuka. Känslorna kläs i ord och slängs som skräp. De som får ta hand om skräpet är bloggarna.

I artikeln ”Näthatet störst bland unga” (DN.se 8.7.2009) skriven av Linnéa Jonjons, tas det upp att det finns olika anledningar till varför bloggare blir utsatta för kränkande och elaka kommentarer. En av dem är att vissa personer utnyttjar anonymiteten på nätet till att släppa ut sina egna jobbiga känslor över andra människor. Det är helt enkelt ett sätt att avreagera sig utan att efteråt behöva stå för vad man sagt. En annan orsak kan vara avundsjuka. Det finns bloggare som når framgångar och får uppmärksamhet för sina bloggar. Jag kan tänka mig att det då dyker upp yttranden i stil med ”Du ska inte tro att du är något” i kommentarsfälten. I  Jonjons artikel, som jag nämnde tidigare, berättar Marcus Birro att han blivit utsatt för elaka kommentarer. Han driver en populär och prisbelönt fotbollsblogg och hade förut även en privat blogg, men valde att stänga ned den eftersom han mådde så dåligt av påhoppen. Detta menar jag visar på vilket otroligt inflytande det skrivna ordet har. Det är inte bara bloggaren som måste ta ansvar för vad han eller hon skriver, utan även läsaren. Idag gör tyvärr anonymiteten att man kan kringå detta ansvar.

Konsekvensen av näthatet blir att yttrandefriheten hotar sig självt. Läsarna utnyttjar den på ett sådant sätt att bloggarna drar sig för att skriva. Ett sätt att minska näthatet kan vara att man måste uppge till exempel sin mail-adress eller sitt namn då man kommenterar. Detta system finns redan på en del bloggar och jag tror det gör att man tänker en gång extra innan man trycker på ”skicka”-knappen. Ett annat sätt kan vara att bloggaren släcker ned sitt kommentarsfält. Då går man å andra sidan miste om det beröm och den konstruktiva kritik som gör att man utvecklas som skribent.

Jag tycker att det är otroligt trist att bloggare som skriver i en kreativ och diskussionsskapande anda ska behöva lägga ned sina bloggar för att de inte står ut med omotiverade och elaka påhopp. Folk som har svårt att hantera sina negativa känslor borde skaffa en boxboll eller ställa sig och skrika fula ord i garderoben. Bloggars kommentarsfält ska vara en plats för respons och diskussion- inte mobbning.

Lisa Hultberg

This entry was posted in Tema: språk and tagged , , . Bookmark the permalink. Both comments and trackbacks are currently closed.

8 Comments

  1. Posted 14 november, 2010 at 15:58 | Permalink

    Fin-fin källhänvisning! Bra att du är noga med att få allt rätt (stavar rätt till artikelförfattarens namn etc) – sånt är viktigt för trovärdigheten (slarvar man med sånt kanske man slarvar även med annat)!

  2. Posted 14 november, 2010 at 15:58 | Permalink

    Snyggt att du kursiverade webbsidans namn: DN.se!

  3. lisamarie
    Posted 14 november, 2010 at 17:35 | Permalink

    Tack! Har jag uppfattat uppgiften rätt? Blev så osäker igår..

  4. Julia
    Posted 15 november, 2010 at 14:33 | Permalink

    Hej Lisa!

    Du har knutit samman inledning och avslut på ett snyggt sätt, med en lagom lättsam ton som engagerar läsaren. De flesta kan känna igen sig, i din avslutning:

    ”Folk som har svårt att hantera sina negativa känslor borde skaffa en boxboll eller ställa sig och skrika fula ord i garderoben.”

    Här känns det som att du sätter ord på gemene mans tankar.

    Ditt språk känns stilfullt och väl använt. Dock upptäckte vi ett fel i följante mening:
    ”Konsekvensen av näthatet blir att yttrandefriheten hotar sig självt. ”
    Inget ”t” på självt.

    Balansen mellan tagen fakta från häftet och egna reflektioner är bra, och texten hänger väl samman med den text du utgått ifrån. För att nämna något som du kan förbättra så skulle det vara att förtydliga lite mer hur temat språk kopplas till din text.

    Tack för en trevlig lässtund!
    / Hedda och Julia

  5. agnesia
    Posted 15 november, 2010 at 14:40 | Permalink

    Det var bra att det var en tydlig liten inledning där man fick bakgrund om ämnet. Ditt inlägg var självbärande och referatmarkeringarna var bra och källhänvisningarna var tydliga. Du hade en bra diskussion. Texten blir personlig och intressant när du markerar slutklämmen med fet stil. Vi ser en röd tråd genom hela din text. Som vanligt tycker vi att du använder dig av ett bra språk: varken för lättsamt eller för otydligt.
    Agnes & Louise

  6. Posted 15 november, 2010 at 22:45 | Permalink

    Jag håller med föregående responsgivare! Välformulerat och intressant!

    Denna mening tyckte jag kändes lite ologiskt eller onödig: ”Det blir en svår situation eftersom man aldrig kan hindra läsarna från att uttrycka sin åsikt.”
    Direkt efter ger du ju bra tips på hur man i viss mån kan styra upp detta och att man till och med kan ta bort kommentarsmöjligheten.

    Du har i och för sig rätt: de kan ju fortfarande ha en åsikt, men det känns ändå inte helt klockrent med den meningen så som den står nu. Den kan strykas eller så kan du lägga till ett förtydligande.

    Så fort som man blottar sig, kan man riskera att andra har synpunkter på en. Även om det inte sker på ens egen blogg eller fb-sida, så kan det ske på andra ställen …

    Hedda och Julia hade även en poäng när de tog upp att du skulle kunna knyta din text ännu tydligare till temat. Alla förstår säkert att elaka kommentarer på nätet kan vara ett exempel på språkets makt, men du skulle kunna ha någon rad om detta. Jag gillar att du inte explicit talar om provet utan låter som du i dig själv är mycket intresserad och engagerad i ämnet, men du skulle kunna smyga in någon formulering som tydligt kan kopplas till temat – det hade kunnat vara pricken över i.

    Tack för att jag fick läsa!

  7. lisamarie
    Posted 16 november, 2010 at 18:05 | Permalink

    Tack så mycket för responsen!

    Jag har gjort lite ändringar i andra stycket, så att min text fått tydligare koppling till temat. Jag plockade bort den där meningen: ”Det blir en svår situation eftersom man aldrig kan hindra läsarna från att uttrycka sin åsikt.” Den var felformulerad såg jag nu i efterhand när du påpekade det. Vad jag egentligen menade var att det inte går att censurera bloggkommentarer. Antingen får man välja att inte få några kommentarer alls eller så får man ta alla kommentarer, oavsett om de sårar eller glädjer en. Men jag tyckte att jag ändå fick sagt det på något sätt, så jag valde att bara plocka bort meningen. Det hade mest blivit upprepning annars!

    //Lisa

  8. Posted 16 november, 2010 at 22:16 | Permalink

    Fint! 🙂

    Som kommentar på kommentaren vill jag bara tillägga att den som ”äger” bloggen kan gå in i kommentarerna och redigera dem. En del bloggare väljer att granska alla kommentarer innan de publiceras. Det kan vara ett alternativ om man vill ha total kontroll över vad som skrivs på bloggen, men den som granskar kommentarerna kan fortfarande bli ledsen för dem (även om de aldrig publiceras). 🙁

    Du tar upp ett viktigt och stort problem. Mitt intryck är dock, tack o lov, att de flesta kommentarer på FB, forum och bloggar är positiva och stöttande (snarare än stötande ;-)). Jag tror att det är vanligare att man blir glad över kommentarer än tvärt om. Vilken är din erfarenhet?

    En annan sak jag kom att tänka på är att om man gör det möjligt att kommentera, men ingen väljer att göra det – då kan man nog också bli ledsen. Man skriver ju för att man vill att andra ska läsa och har man kommentarsfunktionen öppen så hoppas man på att även få reaktioner på sina texter och bilder. Att skriva utan att få kommentarer skulle väl kunna kännas ensamt och kanske till och med meningslöst?

One Trackback

  1. […] Kommentar på Lisas inlägg från Agnes & Louise: http://cwastes.skolbloggen.se/2010/11/14/de-elaka-ordens-soptipp/comment-page-1/#comment-1216 […]

Hoppa till verktygsfältet